I ett tröstlöst ögonblick tappade jag kärleken till livet. Blinkade tårögt mot ljuset. Helt oväntat stal bitterheten glädjen av att
finnas till. Svettades ymnigt och slant. Sa farväl till tron på en framtid utan ångest. Kvar i handen fanns bara rädslan.
Men du fanns där, som alltid. Plockade upp mina spillror och gav mig hoppet tillbaka.